Det pågår många insamlingar av kläder och grejer nu till Ukraina. Och vi är nog många som känner att det liksom blir mer på riktigt då. Mer konkret än att “bara” skänka pengar.
MEN:
Det finns en extremt stor risk att vår välvilja blir till en logistisk mardröm. Vilket såklart är exakt motsats till vad vi alla vill. Därför är några bra frågor att ställa sig själv och till de insamlingar som görs:
Vet vi att behovet av alla dessa saker finns? Är de på riktigt efterfrågade? Hur mycket? Och var och hur ska de nå mottagarna?
En jacka kan aldrig bli något annat än en jacka
Är exempelvis 1000 vinterjackor precis det som behövs vid polska gränsen? Och stämmer storlekarna för människorna som behöver dem? Hur görs det rent praktiskt för att förvara, sortera och dela ut? Finns det risk för att grejerna blir blöta och kan mögla?
Ja, ni fattar.
Vi vet att läget är akut. Och det är stor brist på mycket. Men de som jobbar med katastrofbistånd brukar alla unisont säga att kläder extremt sällan är prio ett. Istället är det ofta saker som du och jag kanske inte tänker på. Det kan vara grejer som psykosocialt stöd, tillgång till telefon och insulin till diabetiker. Plus hundra andra grejer.
Så frågan är: vad exakt behövs?
Det vet inte jag. För jag är ingen expert. Däremot vet jag att 1000 jackor alltid kommer att vara 1000 jackor. Det kan liksom aldrig blir något annat.
Skänk pengar – och stötta erfarna organisationer
1 000 000 kronor däremot, det kan bli precis vad som helst. Det skulle kunna bli jackor. Men kan lika gärna bli något helt annat. Vätskeersättning, sjukvårdsmateriel, mensskydd eller portabla toaletter. Ja, 1 miljon kan bli exakt vad som helst. Och pengarna kan förflyttas. Om de inte behövs vid en given gränsövergång i Polen kan de lindra nöd i ex Jemen eller Syrien.
För vi får ALDRIG glömma att alla de humanitära kriser som fanns runtom i världen för tre veckor sen, de finns tyvärr OCKSÅ idag.
Så därför, skänk pengar.
Och skänk till etablerade organisationer som kan fältlogistik. Som finns på plats och vet vad som behövs.
Jag fattar att det känns mindre peppigt att swisha 500 kronor från soffan än att packa en släpvagn full med prylar för en bilfärd över Europa. Men katastrofbistånd är inte rätt tillfälle att boosta sitt eget ego.
PS. Vi är många som av vana skänker saker, för att det är vad vi ”lärt” oss. Så om du har gjort det senaste vecken, känn igen skuld. Du gjorde rätt utifrån den kunskap du då hade. Men just därför är det viktigt att vi tillsammans hjälps åt att prata om och sprida detta så att fler får veta. Dela därför detta inlägg eller någon av alla de tidningsartiklar som publicerats senaste dagarna (delar i stories och sparar i mina höjdpunkter)
PS2. För dig som vill göra MER än att “bara” skänka pengar: du behövs här på plats i Sverige! Anmäl dig som volontär hos någon av de stora frivilligorganisationerna. Ett exempel av många: varför inte jobba några timmar hos någon av alla ideella secondhand-butiker som finns?! Boosta försäljning för mer pengar in! <3
Denna text publicerades ursprungligen på Instagram den 10 mars 2022
Tillägg 8 dec 2022:
Allt detta ovan gäller också den julkampanj som PostNord just nu genomför. Rysslands-korrespondenten AnnaLena Laurén skrev bra om detta i Dagens Nyheter 2 dec 2023 i krönikan “Den som ni vill hjälpa måste ni också respektera”:
“Jag frågade Postnord hur de kan veta vart ukrainska posten levererar paketen. Svaret jag fick var att de ”bedömer” att ukrainska posten hanterar paketen professionellt.
På vad grundar sig denna bedömning om Postnord inte har en aning om var paketen hamnar? I en krigszon, hanterade av en statlig myndighet i ett land känt för sina svaga förvaltningstraditioner och korruptionsproblem? /…/Att Postnords paket kommer fram är visserligen möjligt. Problemet är att vi inte vet, eftersom kontrollen är obefintlig. Så länge den är det borde ingen delta i det här projektet.”
Tillbaka till Krönikor
