Jag tror på konsumentmakt. Utifrån tanken om att vi alla har ett solidariskt ansvar att göra så mycket som vi bara kan. Och att vi självklart ska ta alla chanser till att påverka som vi har möjlighet till.
MEN jag tror inte att det är det enda sättet att förändra. Nä, jag dristar mig så långt som att säga att allt prat om individens ansvar snarare är en rökridå för att slippa fokuset på de verkligt stora. Företagen, politikerna och lagstiftarna. Genom att vi pratar om vikten av att välja bra och smart i varukorgen slipper företagen stå upp och förklara hela sin verksamhet. Precis som att politikerna inte behöver ta modiga hållbarhetsbeslut när vi har fastnat i idén om att marknaden ska lösa allt. Det är helt enkelt rätt smidigt för alla dessa om vi funderar på valet av diskmedel, tröja eller elavtal.
Istället tror jag på att lyfta blicken. Engagera sig politiskt. Bli aktivist. Smart lobbyist och en pain-in-the-ass-faktor.
Ja, att se allt detta som ett sätt att utöva sin makt upphöjt i tusen.
Konsumentmakt som hygienfaktor
Därför tänker jag på konsumentmakt som en hygienfaktor. Av den enkla anledningen att jag hatar när folk frånsäger sig ansvaret och pekar på någon annan. Vi måste alla ta ett ansvar. Och alltid när vi har chansen. Så enkelt är det. Men vi kan inte stanna där. För då lurar vi oss själva. Och blir lurade.
Det är därför vi måste engagera oss mera. Bli aktiv i en organisation, politiskt parti eller förening – och driv allt det du tror på i en större skala!
För mig handlar hållbarhet om rättvisa. Och om gemensamt ansvar. Att alla som kan ta större ansvar självklart ska göra det. Ja, att den som har en lite starkare röst måste använda den för alla de som inte kan skrika lika högt.
Klimaträttvisa. Som för övrigt är ett oerhört vackert ord.
Denna text publicerades ursprungligen på Instagram den 7 december 2022
Tillbaka till Krönikor
