Det finns en uppsjö av textila märkningar och certifieringar. Men vad betyder de? Och hur ska jag som konsument egentligen tänka? I den här certifierings-guiden hittar du svar på allt detta:
Vad är en certifiering?
En certifierat plagg betyder att det har granskats och godkänts av en tredje oberoende organisation. De kan titta på odling, produktion och/eller den slutgiltiga produkten. Samt miljö, kemikalier och/eller social hållbarhet.
Alla certifieringar har sitt eget system och det är därför svårt att jämföra dem sinsemellan. Det finns dessutom en hel del olika certifieringar, så det här är minst sagt en djungel!
Detta gör det självklart, som konsument, extra svårt att värdera vad de olika certifieringarna verkligen betyder. För det är ju ingen märkning som explicit själva skriver ut eller kommunicerar vad de inte beaktar (Så ha gärna det i åtanke när du surfar in på en certifierings egen hemsida)
Och utifrån allt detta så har jag medvetet skrivit denna certifieringsguide på ett så enkelt och tydligt språk som möjligt. För att det ska vara lätt för dig att jämföra och verkligen förstå vad de olika certifieringarna betyder har jag skrivit ut såväl vad som mäts respektive inte mäts samt eventuella svagheter inom de olika certifieringarna. Det här är ett väldigt komplicerat ämne, och just därför är den här artikeln också fackgranskad av flera personer som på daglig basis arbetar med alla de olika certifieringarna (men om du mot förmodan hittar ett faktafel, hör av dig!)
Oberoende tredjepartscertifieringar
I alfabetisk ordning:
Bluesign
Bluesign ställer krav genom hela produktionskedjan med fokus på kemikalier, utsläpp i luft och vatten samt hälsa och säkerhet för dem som arbetar i produktion. De ställer också grundläggande krav på arbetsvillkor och löner utifrån ILO:s kärnkonventioner, vilket bland annat betyder krav på minimilön (inte levnadslön). Om ett plagg är märkt med bluesign i butik betyder det att merparten av alla material och detaljer, som dragkedjor, knappar och så vidare, är bluesigncertifierade. Bluesign hittar du oftast på plagg av konstmaterial, som exempelvis polyester eller viskos, men även naturmaterial kan certifieras.
EU-Ecolabel
EU-Ecolabel är EU:s officiella miljömärkning som ställer miljökrav på hela kedjan från råvara ända till avfall. Certifieringen beaktar också kvalitet med målet att produkten ska hålla så länge som möjligt. Om produkten är märkt ”organic” är fibrerna från ekologiskt jordbruk. Finns för flera olika material.
Fairtrade
Fairtrade är en certifiering med fokus på social hållbarhet med schyssta arbetsvillkor, mer betalt till bomullsodlarna och en premie (extra betalning) för investeringar i lokalsamhället, men det finns också en del miljökriterier där minimerad kemikalie- och vattenanvändning ingår. De certifierar bara själva bomullsodlingen, men har även vissa sociala krav för resten av leverantörskedjan. Om ett plagg är Fairtradecertifierat innebär det dock inte att hela plagget är certifierat, bara att bomullen i plagget är det. Ofta är Fairtrademärkningen kombinerad med en ekologisk certifiering, men den är alltså inte ekologisk i sig.
GOTS
Global Organic Textile Standard, GOTS, är en ekologisk märkning som certifierar hela kedjan från råvara till färdigt plagg. GOTS hittar du vanligtvis på bomull, men det finns också på ull och lin. Det ställs också krav på de kemikalier som används genom hela processen, samt paketering och distribution med mera. Certifieringen beaktar också kvalitet med målet att produkten ska hålla så länge som möjligt. Även arbetsförhållanden och löner i fabrikerna omfattas av denna certifiering. Notera dock att det är minimilöner, inte levnadslöner, kraven gäller. (Mer om det vad det innebär här: Löner.)
OCS
Organic Content Standard, OCS, certifierar naturmaterial. Det är vanligast på bomull och betyder att den är ekologiskt odlad. Certifieringen garanterar att bomullen du köper i plagget är ekologiskt odlad. Men de ställer inga krav på resten av produktionskedjan.
Svanen
Svanen är en miljömärkning som tittar på hela kedjan från råvara till slutprodukt och omfattar även skinn och läder samt re-use (secondhand). Märkningen har krav på mer hållbart tillverkade fibrer, begränsar användning av många skadliga kemikalier och utsläpp samt ställer krav på kvalitet för ökad livslängd. Den har även grundläggande krav på arbetsvillkor och arbetsmiljö. Om produkten är märkt ”organic”/”ekologisk” är fibrerna från ekologiskt jordbruk, annars inte.
Ökotex/Oekotex
Ökotex 100 (och ÖkoTex Leather) har gränsvärden för många skadliga kemikalier som inte får överstigas
i färdiga produkter. Det är inte en ekologisk certifiering och ställer inga krav på miljömässig eller social hållbarhet i produktionskedjan. Ökotex kan du hitta på alla typer av material och produkter, även detaljer som knappar och dragkedjor.
Övriga initiativ i textilbranschen
BCI
Better Cotton Initiative, BCI, ställer krav på minskat användande av insektsmedel, gödningsmedel och vatten, samt arbetar för att förbättra arbetssituationen för bomullsodlare överlag. Detta är ingen ekologisk certifiering, och BCI gäller bara själva bomullen, inte resten av processen fram till färdigt plagg.
BCI marknadsförs ofta, bl a av IKEA, som “hållbar bomull”, och detta är något som bör en vara rejält observant på. Ett mer rättvisande namn på denna märkning borde nämligen vara ”Less Worse Cotton Initiative”. D v s den är lite bättre än konventionella bomullen, men absolut inte bra. Och att kalla BCI för “hållbar” är tyvärr väldigt långt från sanningen (läs gärna mer om Greenwashing här)
Bomullsindustrin är otroligt smutsig (mer om det här: Bomull) och att BCI, som är ett branschinitiativ (och inte oberoende tredjepartscertfiering), innebär en storskalig satsning på förbättringar är såklart jättebra. Men det är alltså viktigt att komma håg att BCI är just ett steg på vägen mot en schysstare bomullsindustri, inte ett slutmål. Och därför är det också rejält vilseledande att marknadsföra BCI som ett hållbart val.
Varför finns det inte certifieringar för alla material?
Olika certifieringar mäter olika saker, men en gemensam nämnare är att det är lättare att certifiera en råvara än en hel process. Det är anledningen till att du hittar flera olika tredjepartscertifieringar för exempelvis bomull som råvara, men färre som bedömer alla steg fram till färdigt plagg. Dessutom kräver olika textila material olika kriterier eftersom det är så olika vilka steg och processer som ingår i resan från fiber till färdigt plagg. Att certifiera en bomullströja är betydligt enklare än att certifiera en skaljacka som består av flera olika material och komponenter som dragkedjor, knappar, impregnering med mera.
Hur ska jag tänka i butik?
Se på certifieringar som ett hjälpmedel i butik när du ska köpa nytt, och välj hellre ett certifierat plagg än ett ocertifierat. Men använd det aldrig som en ursäkt för att handla mer, trots att ett plagg är certifierat har det ändå en miljöpåverkan.
Många företag använder sig av egna märkningar som ska visa ett miljöbättre val. Viktigt att komma ihåg då är att det inte är granskat av en oberoende tredje part utan bara av företaget själva, så var extra kritisk till denna typ av märkningar. Och just därför ska du hellre välja en tredjeparts-certifiering (och då är GOTS och Fairtrade, i kombination med en ekologisk märkning, mina favoriter eftersom jag tycker att de är några av de starkaste certifieringarna).
Men det är också klokt att försöka se hela bilden: det finns nämligen företag som av olika anledningar inte använder sig av oberoende certifieringar trots att deras produkter skulle godkännas med lätthet. Det är nämligen en kostsam historia att bli certifierad och därför finns det många mindre företag som inte har råd, eller väljer att inte prioritera det. Så fråga, tänk efter och försök se helheten när du ska köpa en nyproducerad vara (mer om hur du kan tänka här: Köpa nytt?). Och du, när du handlar second hand spelar det här ingen som helst roll.
Senast uppdaterad 4 maj 2022