Privilegiet att klä sina barn i secondhand

Jag har råd att köpa nya kläder till mina barn. Men av hållbarhetskäl klär jag dem i ärvt, lappat och lagat. Och det är just det där: valet. I min familj väljer vi att leva så här.

Vi är resursstarka nog att ha ett val. För mig har aldrig tanken föresvävat att förskolan skulle kunna tvivla på vårt föräldraskap utifrån hur våra barn ser ut. Ett lappat byxknä och att det dröjer någon dag extra innan vi hunnit fixa galonisar som inte är urväxta betyder inget in min bok. Och det är exakt det som är privilegiet.

Secondhandkläder till barn
Foto: Emilia Bergmark-Jiménez

Självförtroende och kapital

Att kunna välja och ha självförtroende nog att alltid förutsätta att alla ser en som en lämplig förälder är det yttersta beviset för ekonomiskt, socialt och kulturellt kapital. Jag hade aldrig ens tänkt på det här förrän en kompis som är förskolepedagog berättade. Att pedagogutbildningen lärde henne att yttre attribut är ett av alla kännetecken för barn som far illa, och att exakt det finns i allas medvetanden konstant (inklusive hennes eget när det gäller de egna barnen). Vad barn har på sig och hur de ser ut – det anses vara en indikation av föräldraskapet i stort.

Det här gör att familjer som egentligen inte har råd, slår knut på sig själva för att klä barnen i nya kläder. För det finns en rädsla hos resurssvagare föräldrar att någon ska tro att de inte räcker till. Och ingen vill vara föräldern som inte gjorde allt en kunde för sina barn. Och för den som ständigt är rädd att bli ifrågasatt blir allt det yttre oerhört viktigt.

Att bidra till förändrad norm

Så med allt detta i tanken har ytterligare ett skäl adderats till varför jag klär mina barn som jag gör. Det är inte bara av hållbarhetsskäl eller för att själv spara pengar – utan också i solidaritet med de som inte kan välja. För det finns inget i ”hel och ren” som säger att grejerna måste vara nya eller oslitna, trots att det är så det ofta tolkas idag. Så om lappade knän, missmatchade strumpor och lagade gummistövlar blir till norm så minskar också pressen på väldigt många föräldrar.

En splitterny matchande outfit är INTE det yttersta beviset på ett bra föräldraskap. Det behöver vi påminna varandra om – och förhoppningsvis kan min och Jennie Dahléns bok Klä barnen bidra, i alla fall lite, till det.

Denna text publicerades ursprungligen på Instagram den 30 maj 2022

Tillbaka till Krönikor

Tyckte du om den här artikeln?

Du får väldigt gärna dela och tipsa vidare till andra – det skulle göra mig väldigt glad! Om du vill använda något av det jag skrivit eller mina bilder, källhänvisa alltid och hör gärna av dig så jag vet vad och hur det används. Detsamma om du har några frågor eller funderingar – maila mig!

Johanna Leymann

Jag är föreläsare, författare och oberoende opinionsbildare inom hållbart mode, med över 15 års erfarenhet. Mer om mig