Jag var 15 år första gången jag på allvar hörde talas om villkoren för de som tillverkar våra kläder. Om löner det inte går att leva på. Om orimliga arbetstider och farlig arbetsmiljö. Och om maktlösheten att inte kunna organisera sig fackligt. Ja, jag hörde om hur människor på andra sidan jordklotet bokstavligen arbetar sig själva till döds för vår garderobs skull.
Kläder är så mycket mer än bara några bitar tyg
I trean på gymnasiet gjorde jag mitt projektarbete om globalisering och textilindustrin. Det var då jag lärde mig om hur vi i den rika vita delen av världen alltid tagit oss rätten att exploatera andra för vårt höga nöjes skull. Att det finns en rak historisk koppling mellan slavskeppen till Amerika och tröjorna vi köper idag. Ett kolonialt tankegods där vi ser oss själva som bestämmande konsumenter och andra (oftast bruna och svarta människor) som tysta producenter.
Efter studenten engagerade jag mig ideellt i Röda Korsets Ungdomsförbund och nätverket Clean Clothes Campaign. Då lärde jag mig att de allra flesta som syr våra kläder är unga kvinnor. Och insikten om att det hade kunnat vara jag om jag fötts i ett annat land drabbade mig hårt.
Ytterligare några år senare förstod jag att frågan om hur våra kläder tillverkas inte bara handlar om människorna. Utan minst lika mycket om djur och natur. Och om klimat och miljö. Och återigen, allt det på bekostnad av att vi ska kunna njuta av säsongens trendplagg.
Om rättvisa, klimat m.m – men också kreativitet
Mode, kläder och textil har rent estetiskt alltid varit ett intresse för mig. Så mitt i allt det här handlar det också om lust, inspiration och glädje. Om färg och form. Om kreativitet, hantverk och om det visuella och taktila. Och det är jag övertygad om kan blomstra ännu mer om vi också pratar och agerar utifrån allt det andra.
Så lika mycket som hållbart mode handlar om secondhandpepp och dagens outfit så är det alltså också en fråga om rättvisa.
Om feminism.
Om anti-rasism.
Om global solidaritet.
Och allt hänger ihop.
Kläderna vi tar på oss är inte bara några bitar tyg. Utan genom dem kan vi välja vilka vi är.
Vilka vi vill vara
och vad vi står för.
Denna text publicerades ursprungligen på Instagram den 3 oktober 2022
Tillbaka till Krönikor
